”Personer från länder där hbtqi-rättigheter är obefintliga eller ordentligt kränkta säger att Young Royals gett dem modet att komma ut för sina föräldrar”.
När jag lyssnar till Edvin Rydings Sommar i P1 blir jag berörd. Tänk att en svensk dramaserie med påhittade karaktärer kan få unga hbtqi-personer över hela världen att våga komma ut och berätta för deras nära och kära.
De senaste årtiondena har inneburit en tsunami av rättigheter för hbtqi-personer i Sverige. Avkriminaliseringen. Bortplockandet av sjukdomsstämpeln. Möjlighet att gifta sig och framsteg för att kunna bilda familj.
Det är ingen slump att det stått liberaler bakom varje reform. Det ligger i vårt liberala DNA. Men vi måste vara vaksamma. Mörka moln tornar upp sig.
Viktor Orban inför antigay-lagstiftning i Ungern. I Polen finns ”hbtqi-fria” homofoba zoner.
I krigets Ukraina pekas hbtqi-personer ut som militära mål av Putins krigsmaskin. Transpersoner tvingas simma över en flod för att fly Ukraina, bara för att de har fel könsmarkör i deras pass.
Terrorn mot en gaybar i Oslo under midsommarnatten påminner oss också om hur nära hatets våld finns.
Just nu pågår en av norra Europas största Pridefestivaler, Stockholm Pride. Att fira Pride och demonstrera våra rättigheter är viktigare än på länge.
Faktum är att Sverige börjat kana utför i internationella jämförelser. I den nya rapporten Orosanmälan befogad som HBT-liberaler presenterade i samband med West Pride visas att Sverige numera hamnar först på nionde plats i Europa.
Socialdemokraternas totala passivitet i hbtqi-frågor under åtta år är en en stor del av förklaringen. Ett högerpopulistiskt parti i SD i vårt parlament som röstar nej till varje hbtqi-reform och vill hala regnbågsflaggor en annan.
När socialdemokrater fattar beslut om att försvåra för fler regnbågsfamiljer betyder det något.
När Ebba Busch förminskar Pride till att handla om sexuella fetischer betyder det något.
Då står vi liberaler där och har svaren på hur reformerna tvärtom ska fortsätta för att Sverige ska kunna bli världens bästa land för hbtqi-personer att leva i. Nu senast demonstrerat i att Liberalerna och Robert Hannah m.fl. knuffat hela riksdagen framför sig så att regeringen med kniven mot strupen tvingas utreda något så självklart som att omvändelseförsök mot hbtqi-personer ska kriminaliseras.
Stockholm Pride är också starten för en viktig valrörelse.
Johan Pehrson gör det bra. Han förstår vårt parti och lyssnar. På bara några veckor har vi gått från att vara helt uträknade till att människor fått upp ögonen för vår politik. Det har gått snabbt.
Nu måste vi hjälpas åt att förvandla intresset till röster. Det är hög tid att ta sig upp ur hängmattan och ställa undan sommargroggen. Knacka någon mer dörr. Prata med grannen. När du är tillbaka på jobbet – sprid känslan om att det går bra för vårt parti och att det ska bli kul med valrörelse.
Det kommer inte vara enkelt. Från vänster kommer brunsmetningen inte veta några gränser. Från höger kommer vi stämplas som oeniga bråkstakar.
Nu är det läge att känna samhörighet med det som förenar oss.
Skolan först.
Ett samhälle som står upp för kvinnors och hbtqi-personers rättigheter.
Reformer för medelklassen.
Lyckas vi kan vårt parti få fira på en valvaka för första gången på 20 år.
Denna krönika publicerades i Tidningen NU den 4 augusti 2022.